Vi behöver prata om skatt. Framför allt behöver vi
prata om vänsterns nästan rutinmässiga ”höj skatten!”-slagord som kommer fram
och ibland kan uppfattas som vår enda lösning på en mängd olika problem.
Självklart är skattehöjningar generellt sett ett känsligt ämne, delvis på grund
av högerns mycket framgångsrika svartmålningar av vänstern som bildligt talat
tar folks pengar, gärna hårt arbetande entreprenörer (kapitalister) och äter
upp pengarna framför deras ögon, men även på grund av faktumet att det
förmodligen inte är någon som gillar att betala mer skatt. Just därför behöver
vi prata om skatt.
För att driva in skatt krävs en mängd olika saker. Det
krävs en stat som uppfattas som någorlunda legitim enligt dem som ska betala in
skatt till den, vilket den kan göra genom en mängd olika åtgärder.
Nationalstaten använder sig här av den nationella gemenskapen och identiteten
med anspelningar på kultur, gemensam historia, traditioner och dylikt för att
hävda sin legitimitet som stat. Det den också kräver är ett stort våldskapital
för att kunna lagföra sådana som bryter mot statens lagar och även slå ner de
krafter som utgör ett faktiskt hot mot staten eller upplevs som ett hot mot
statens sammansättning och stabilitet. Ett aktuellt exempel är den turkiska
statens repression mot kurdiska rörelser och revolutionära vänsterrörelser,
eftersom de uttalat hotar den nationella gemenskapen den turkiska staten bygger
på, och gör det med ett relativt stort våldskapital. I slutändan blir
våldskapitalet det sista som gör att en stat kan upprätthålla en legitim
hållning över folket. Det var med det våldskapitalet som Romarriket kunde
upprätthålla ett av de största rikena i världshistorien, trots de många olika
motsättningar som såklart uppstår i ett rike som sträcker sig över stora delar
av världen.
Vad skatt sedan används till är en annan sak. Det kan
användas för att verka utjämnande mellan klasser där den rikare delen av
befolkningen får betala en större mängd skatt som går till fördelar för den
fattigare delen av befolkningen, något som generellt sett är vänsterns allmänna
idé med en högre skattesats, men under nyliberalismens härjningar har vi även
sett hur stat och marknad allt mer vuxit samman. Staten har alltid varit ett
verktyg för klassmakt, men under nyliberalismen har den tagit en mer aktiv roll
i att säkra näringslivets vinster, med bland annat privatiseringen av
välfärden, stöd till banker under kriser och en lagstadgad högerpolitik. Om
frihandelsavtalet TTIP går igenom cementeras denna utveckling ytterligare, då
företag skulle ges möjligheten att stämma stater om de skulle driva genom lagar
som hotar företagets vinstavkastning. I klarspråk innebär detta att
arbetarrörelsens försök till att avskaffa statens nyliberala funktioner,
exempelvis vinster i välfärden, så kan de berörda företagen stämma staten för
utebliven vinst (en vinst som garanterats av skattepengar). Statens roll i det
hela är mycket motsägelsefull, så som hela kapitalismen är.
Med detta i åtanke blir skattehöjningar ingen
självklar vänsterreform, eftersom de väldigt hypotetiskt sett skulle kunna gå
till statens säkrande av näringslivets vinster.
Vi måste se vad vi vill använda
skatt till. Att reflexmässigt gapa om högre skattesatser är en fälla vi inte
har råd att gå in i. Glorifierandet av skatt från delar av socialdemokratin är
rent ut sagt upprörande, när man verkar se något slags absolut samband mellan
höjda skatter och välstånd för arbetarklassen. En revolutionär vänsterrörelse
måste vara så mycket mer om den vill kunna förändra samhället på riktigt.
