Var tredje präst i Svenska Kyrkan har ombetts att tona ner pratet om Gud vid bröllop rapporterade SVT i dag. I det sekulära Sverige har man inget till övers för en religion som man bara vill komma åt för dess fina byggnader.
När den sedvanliga debatten om skolavslutningar i kyrkan kommer upp varje år så tas samma argument upp från de föräldrar som vill ha en skolavslutning i kyrkan, nämligen att det är "så fint". Lokalen är ju så himla vacker, då är det ingenting som kan stå i vår väg för att fylla rummen med föräldrar som tittar på sina små fina barn genom sina mobilkameror. Faktumet att icke troende, judiska, muslimska barn, ja listan kan göras lång, inte kan delta i avslutningen, som ska vara för alla elever, bekymrar inte de här trevliga småbarnsföräldrarna ett skvatt, trots att om man frågar dem så kommer de svara att skolan självklart ska vara en plats fri från religiöst inflytande.
Ja, det där med religion, det är ju bara en kvarleva från medeltiden som har lämnat oss fina kyrkor där vi kan klampa in med våra gyttjiga kängor och slänga upp fötterna på altaret. I det så otroligt toleranta och sekulära Sverige finns föga respekt för religiösa platser och deras betydelse för troende. Man kan utan ett uns skam säga åt en präst att tona ner pratet om Gud när man själv valt att gifta sig i Hans hus, samtidigt som man vill döpa sina barn och få dem konfirmerade.
Kyrkan och dess estetik är en blänkande uppsättning silverskedar, och likt skator dyker föräldrarna ur det svenska mellanskiktet in och fångar upp besticken, berövade av all kontext och betydelse, för att för evigt förvaras i deras bo, byggt på den goda självsynen och acceptansen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar