Terrorlagens baksida

Det har länge varit snack om hårdare terrorlagar i Sverige. Folkpartiet ville förra året förbjuda terrorträning, och nu vill regeringen göra det förbjudet att åka på terrorresor (och med terrorresor syftar man på resor för att ansluta sig till IS). Och, visst, ingen vill att folk ska ansluta sig till den värsta fascistarmén i modern tid, men en sådan lag skulle ha stora brister.

Vem är egentligen terrorist? Vem avgör vilka organisationer eller individer som kan stämplas som terrorister? När USA bedrev sitt stora krig mot terrorismen i början på 2000-talet var det tydligen hela Afghanistans och Iraks civilbefolkning som var terrorister. Innan det var det de demokratiska och socialistiska krafterna i Latinamerika som var terrorister, eftersom de hotade USA:s intressen i landets egna "bakgård".

Jihadister är onekligen terrorister, de mördar, våldtar och plundrar vart de än drar fram, men från europeiskt och amerikanskt håll vill man även få det till att även progressiva krafter som strider mot jihadisterna är terrorister. När jag skriver detta (19 juni, 2015) har den kurdiska gerillan YPG/YPJ tillsammans med delar av Free Syrian Army rensat regionen Gire Spi (Tal Abyad på arabiska) i Rojava från Islamiska Staten. Detta med hjälp av organisationer som PKK, Kurdistans arbetarparti, som är terrorstämplat av väst. Från västs sida har man hyllat de gerillor som kämpat mot IS, men när svenska politiker, så som socialdemokraten Evin Cetin synts på bild med PJAK, en iransk del av PKK, har fördömandet från Sverige varit enhälligt.

Den nya terrorlagen skulle onekligen slå mot progressiva organisationer som kämpar mot förtryck i tredje världen. PKK, YPG/YPJ, PFLP, Peshmerga, listan kan göras lång. Vi ser även att länder som har hårdare terrorlagar inte hindrar fler från att ansluta sig till organisationer som IS, de har bara en hårdare övervakning och skepsis mot sin egen muslimska befolkning. Problemen med en befolkning som ansluter sig till mördargäng utomlands ligger inte främst på en slapp lagstiftning, utan har sin grund i komplexa sociala problem. Det är de sociala problemen som måste angripas för att förhindra jihadistresor utomlands, och de problemen kan man inte lagstifta bort.